Maraton i kalas
Ytterligare kalas i onsdags och ikväll var det dags igen. När ska det ta slut!?
Fast gott är det... =)
Kvällens överraskning
När vi kommer hem så hittar vi en spagettislev på dörrhandtaget.
Kvällens bästa
"Jag är inte död än, jag bara luktar så."
- Robert Broberg
Maskerad vs. Mammas pojkar
Igår kväll stod valet mellan att gå på maskerad eller att stanna hemma och se på Mammas pojkar... den hjärndöda underhållningen vann. Erik däremot drog iväg utklädd till... ja han drog på sig en slips i alla fall, och om man jämför det med vad han dagligtvis har på sig mest så kvalificerar det nästan som utklädning.
Mammas pojkar då. Det kan bara finnas ett fåtal kategorier av människor som söker till ett sådant program.
Killarna - alltså jag vet inte, det är nästan så man undrar om de inte får betalt för att vara med, eller om produktionsbolaget bara har lockat med "lätta" tjejer.
Tjejerna - det finns de som är med för att få uppmärksamhet och bli B-kändis (som i alla dokusåpor).
Det måste finnas några som antagligen har blivit så brända i livet att de på allvar tror att detta kan vara deras sista chans att hitta kärleken.
Och till sist finner vi de naiva som kanske faktiskt på allvar tror att detta är ett seriöst upplägg och att den stora kärleken kan finnas där. Ledsen tjejer, men ett program som bygger på drama och intriger kan knappast klassas som seriöst i fråga om att hitta bestående kärlek, det är nämligen inte detta som ett förhållande bygger på.
Faktum kvarstår dock att det är ofantligt skojig underhållning, det erkänner jag villigt. Ett klagomål kan jag komma på och det är att utslagningscermonin vid poolen känns lite budget då de har valt att sända samma klipp med killarna varje vecka. Eftersom de upprepar exakt samma ord varje gång så är väll detta rimligt att anta... och i dagens rådande finanskris såg nog produktionsbolaget sin chans att tjäna in en slant på detta trix.
"Vi har ju inte pratat så mycket och jag har inte fått lära känna dig så det blir det ett nej för mig..."
Media igen
Nytt vs. Gammalt
Jag älskar vår diskmaskin! Tänk så hade det varit bak på den gamla goda tiden och jag hade fått stå och försöka diska ur intorkad chokladmousse för hand. Nu sköter maskin det åt mig och allt jag behöver göra är att skriva om hur bra jag har det.
Nytt - Gammalt 1 - 0
Ikväll är det kalas, imorgon är det kalas... och som ni kanske kunde utläsa så tjuvstartade vi kalashelgen redan igår. Fint det!
Joshua Radin
Okvalificerad?
11/10 2008
Ett år har gått sedan vi gifte oss. Den gamla klyshan att tiden både har gått fort och långsamt stämmer verkligen inte. Vi är båda överens om att det mest bara känns otroligt längsedan. På ett bra sätt, jag vet inte hur men bra är det. Vi har ätit upp tårttoppen, den var god i år med, men vi orkade inte hela så resten fick vi bjuda bort.
Vi läste gulliga lappar som folk hade skrivit till oss på vår bröllopsdag, hälsningar ett år senare.
En av de bättre lapparna förärade vi med en hedersplats =)
Men det bästa av allt var nog det här:
Min alldeles egna ko! (den röda är bara en stand in) När hon bli stor kommer hon att få heta Eulalia, som ni kan se på hennes blivande skylt, och förhoppningsvis om hon är produktiv så kommer det att i framtiden finnas ett helt gäng Eulalior i ladugården. Allt tack vara mig, se det lönar sig att tjata. =P Måste gå och hälsa på henne någon dag, men inte än, kalvarna har någon orm som kan smitta.
Mina damer och herrar - Eulalia:
Tack älskling för den bästaste presenten någonsin!
Nu är det imorn...
...och jag är inte övertygad. Mitt hår luktade fortfarande inte vackert i morse och om man luktar noga på jackan så sitter de att kvar lite. Så, knaada du hade rätt. Jag vill dock ge Erik lite rätt han med, jag tror faktiskt att han inte skulle känna så värst mycket av lukten i min jacka vid det här laget... så är det när man jobbar i de, skiten alltså. =P Well well, duschad och luktar som en nyponros gör jag nu i alla fall, och jag klagar inte... så mycket.
Ode till latheten
Nu få de va nog! Pallra dig upp och träna din ohjälpligt lata pösmunk!
Jaja, jag ska... hörs sen...
Som packade råttor
Fenomenet "full dammsugarpåse" har just fått en helt ny innebörd för mig, inte bara full - "den är uppblåst", men full - "så man kan ta på det". Och varför ska det vara så förjordat svårt att operara lös den gamla påsen när man ska sätta i en ny?
Intelligenstestet man bara knappt får godkänt på...
Här kan man beställa ny påsar om man har samma problem som jag, super enkelt och direkt hem i brevlådan dagen efter, bekvämt!
Jag vet att jag bor på landet när...
...vi kommer in efter en kort kvällsprommenad och luktar kokiss.
Erik lovar att det har gått bort till imorn... det återstår att se. =)
Skönaste helgtestet...
...hittar ni här
att spara eller kall om fötterna vara...
När någon av mina strumpor går sönder känns det så onödigt att kasta maken som fortfarande är hel, så jag brukar spara den hela udda strumpan och para ihop den med nästa änkliga hela strumpa. Perfekt att träna i eller, om man är modemodig, använda till vardags. =P
Dagens lärdom
Stäng alltid köksluckorna ovanför dig innan du plockar in i diskmaskinen.
- Bula...
#6
Kom på en till sak jag var livrädd för när jag var liten - hundar, i alla storlekar och färger. Bakgrunden var dock befogad. Jag ska ha varit några år eller så och påväg någonstans med pappa, jag sittande i en pulka, då en stor (den var säkert stor) vakthund, schäfer tror jag bestämt, kom springande i full karriär mot oss med käften i precis lagom äta-upp-barn-i-pulka-höjd. Jag ska ha skruvat mig upp för pappa tills jag kom på lagom behörigt avstånd. Sedan dess var jag fullkomligt livrädd för hundar. Alla hundar. Från minsta chihuahuavalp till största... ja någon stor hund. Jag kunde upptäcka hundar på flera kilometers avstånd bara det var klar sikt och jag kunde med mina falkögon urskilja hurvida de var kopplade eller ej. Jag minns speciellt en gång då jag var påväg hem från skolan och inne på gårdsområdet till en blomsteraffär långt framför mig såg jag en hund, den var inte kopplad. Jag tvärvände och gick en annan väg hem från skolan, upp för en brant backe in genom ett bostadsområde... problemet var bara att jag aldrig hade tagit denna vägen hem förut och jag gick vilse. Ensam och vilse med klappande hjärta snurrade jag runt men till slut så hittade jag i alla fall hem.
Jag är inte lika rädd för hundar längre som tur är, i alla fall inte de små som man, om de anfaller, kan sparka bort. Men om en stor hund som jag inte känner kommer springande emot mig då stelnar jag upp igen precis som förr och ser jag en lös hund framför mig i promenadspåret kan det hända att jag vänder och tar en annan väg. Det jag inte kan förstå är när människor säger om sin hund att, "den är så snäll och inte alls farlig", att de har sådan liten respekt för andras upplevelse av verkligheten. Det spelar nämligen ingen roll om hunden är aldrig så snäll, är jag rädd så är jag, punkt. Har du hund vill jag uppmana dig att koppla den när du är ute, du vet nämligen inte vem du kommer att möta på din promenad och hur denna reagerar på din hund, men det jag kan garantera dig är att om den i alla fall är kopplad så kanske vi inte skiter ner oss, eller blir tvugna att ta en annan väg på grund av dig och din obetänksamhet.
Tack för visad hänsyn. =)
Räddhågsen eller bara ovanligt knäpp?
Saker som skrämde mig när jag var liten:
#1 - Jag spolade alltid toaletten det sista jag gjorde innan jag sprang ut från badrummet, ljudet skrämde av nån anledning bleka livet ur mig.
#2 - När jag gick utmed en väg och hörde bilar komma bakifrån så var jag övertygad om att de skulle köra på mig, så till den grad att jag kunde spänna mig för att vara förberedd på smällen.
#3 - Att solen skulle slockna och vi skulle frysa ihjäl.
#4 - De klassiska monstren under sängen, så rädd faktiskt att jag fortfarande i gymnasiet hoppade i sängen för att inte behöva komma så nära kanten att monstren kunde nå att gripa tag om mina ben. (Till mitt försvar vill jag bara tillägga att jag vid unga 15 års ålder flyttade hemifrån och bodde själv i en egen lägenhet i en stad långt långt bort från hemma.)
#5 - Jag är fortfarande rädd för djur med fler än fyra ben.
Vad var/är ni rädda för?
(Idén till inlägget fick jag från här)
Jag älskar Anna Anka!
Nog sagt om det, jämställdhetsdebatten får gärna ta en steg tillbaka som jag tycker.
Problemlösning
Problem:
- Det snålblåser och duggar ute.
- Jag har bränt min mat två(!) gånger.
Lösning:
- En skål med sorbet.
- I sängen under täcket.
- Scrubs.
