Påstådda sanningar vs. Min sanning


En inte allt för sällan återkommande kommentar i diskussioner om relationer - "...men du vet ju inte om ni kommer vara ihop i framtiden...". När jag bestämt hävdar att det vet jag visst, så får man känslan av någon som klappar en lite på huvudet som för att säga att jag är ju fortfarande ung och vad vet jag om livet. Jag är brutalt inkastad i facket för naiva och orealistiska människor (förövrigt gillar jag att vara naiv i den här frågan). Det jag egentligen vill svara på sådana kommentarer är att jag faktiskt har lovat min man, och Gud, att vi ska vara ihop resten av våra liv, så går det till när man gifter sig. Och även om många folk idag har glömt vad det innebär att lova något människor emellan så tassar man inte på löften som involverar Gud. "Nästa gång", tänker jag... och hoppas jag vågar säga så nästa gång någon vill förringa min relation med min man till något obeständigt, osäkert, tillfälligt. Jag vill få fortsätta vara totalt och oförändrat övertygad om att det kommer att vara vi forever. Jag vill inte ha lagt på mig att våran relation att den inte skulle vara på riktigt. Den är på alla sätt alldeles på riktigt, sådeså!

Vi har förövrigt massor av snö och nu ska jag duscha.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0