I vår församling...


...finns de finaste pensionärerna. Jag brukar tycka att det är ganska, för att inte säga nästan sövande tråkigt att sjunga psalmer, med undantag för de få jag älskar. Men när man har pensionärer som sjunger med i "våra nya lovsånger", och gör sitt bästa även på engelska vissa gånger, då kan man inte annat än le och sjunga en till psalm i dödligt långsamt tempo så högt man bara orkar. Det är ända den gemensamma kraften som gör det vackert.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0